jag lovar, jag ska ta hand om mig

Jag lovar mig själv att försöka. Försöka ta hand om mig. Försöka äta när jag ska. Sova då jag ska. Äta vad jag ska. Vara lite snällare mot mig själv och ta en dag i taget.

Men efter Acoa mötet i fredags rasade min "ta hand om mig själv grej" och hamnade i botten.

Inte vart det bättre att jag måste tvinga mig upp tidigt för att jobba på min skola med något jag inte alls skulle ha velat vara med på men det verkade liksom inte finnas så många alternativ. Ville inte svika gruppen, ville inte riskera att bli sedd som hon den där lata, smitaren.

Vad hände på Acoas möte? Jag vet inte inget särskilt. jag pratade om maktlöshet första steget. om mannen på bussen, om min rädsla för att en person bara kan vända alla emot mig. Jag pratade om min lampa om att jag ändå nog var ganska så stolt över mig själv att jag numera tar bättre hand om mig själv lite i alla fall.

Men det är skört det där med att vara min egen förälder det har liksom ingen bra bas det där.

Kan knappt ta hand om mig själv. Så är sanningen. Idag har jag hettsätit pepparkakor. kunde ha varit värre. Sen fick jag mens och har lite ont av det, ganska så mycket ont har jag nog.

Vill kunna ta hand om mig men förstår att vägen dit inte tar en dag eller två.

Funderar på att göra nya mind program till mig. Känns som det är dax nu för det.

Ett av dom skulle ju kunna bli om hur jag bäst tar hand om mig själv och är min egen goda förälder.